- Project Runeberg -  Revolution och andra essayer /
45

(1927) [MARC] Author: Jack London Translator: Ernst Lundquist
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

tjänare, alldeles som oin han vore en sak som hörde till
förmögenheten och därför måste dela öde med den.»

Och då jag hade erinrat mig detta, uraktlåt jag oklokt
nog att tänka mig för. Jag samlade alltså ihop mina
tillhörigheter, spände svinläderbältet hårt om mig och
begav mig till mitt eget land. Det var mycket dåraktigt
att göra så. Det är jag säker på. Men då jag hade
kommit på bättre tankar, kastade jag mig över mina
privata gudar, gav dem en skopa ovett och stoppade ner dem
bland spindelvävar och damm till straff för deras
obetänksamhet. Men inte länge. De sitta åter på sin
piedestal lika blanka och finpolerade som förr, och jag har
åter överlämnat mitt öde i deras händer.

Det är så ställt att arbete och växlingar markera tiden
för människans steg, medan hon vacklar mot sin grav,
och det är gott och väl. Utan det sura känner man inte
det söta. Härom dagen — ja, det var i går — drabbades
jag av denna ödesväxling. Den obevekliga pendeln hade
svängt över åt annat håll och jag råkade i en svår knipa.
Svinläderbältet var slankigt som själva hungern, och det
omgördlade ej längre mina länder. Från mitt fönster
kunde jag på ganska kort avstånd urskilja en högst
vanlig dödlig som arbetade flitigt i sin kåltäppa. Jag tänkte:
»Jag finns ju här, och jag kan lära honom mycket
beträffande hans arbete — konstgödningens teori, solens
alkemi, växtens cellstruktur sedd genom mikroskopet,
rotens och rotstockens kemiska hemligheter» — men han
rätade upp sin arbetströtta rygg och tog sig en rast. Hans
blickar gledo ut över vad han hade åstadkommit i sitt
anletes svett, och sedan såg han bort till mig. Och där
han nu stod helt bister, blev han en enda skarp
förebråelse. »Ostadig som vattnet», sade han (jag är över-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Feb 4 09:04:46 2022 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/ljrevolutn/0045.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free