Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Varför ska vi neka de stackars stadsborna att gå över
vårt blomsterland bara för att de inte ha lyckan att vara
bekanta med oss?»
»Vad jag avskyr sådant», sade Bess, »maktens
utmanande symboler!»
»De äro en skamfläck för den kärleksfulla naturen»,
sade jag.
»De skämma ett vackert landskap», sade hon, »och de
äro avskyvärda.»
»Snuskiga!» sade jag hastigt. »Ned med dem!»
Vi längtade efter att vallmon skulle komma upp, Bess
och jag, längtade som endast stadsbor kunna längta
efter att länge ha nödgats försaka. Jag har glömt tala
om att det låg ett hus ovanför vallmolandet, en låg,
flyttbar bungalow i vilken vi bestämt oss för att avstå från
stadsvanorna och leva på ett friskare och hälsosammare
sätt. De första vallmoblommorna kommo, orangegula
och med gyllene ståndare, och vi gingo omkring i
förtjusning, liksom rusiga av deras vin, och talade om för
varandra att nu hade vi vår vallmo. Vi skrattade helt
omotiverat mitt under tystnaden, och ibland blevo vi
skamsna och smögo oss ut i hemlighet för att titta på
vår skatt. Men då vallmovågorna slutligen bredde ut sig
i böljande vågor över landet, ropade vi högt och
dansade och klappade händerna och voro alldeles tokiga.
Sedan kommo vandalerna. Mitt ansikte var intvålat
då den första invasionen kom, och jag hejdade
rakkniven på halva vägen för att titta ut på mitt älskade
vallmoland. Längst bort såg jag en liten flicka och en liten
gosse med famnen full av det gula bytet. Aha, tänkte
jag i ett ovanligt anfall av välvilja, en sådan glädje för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
