- Project Runeberg -  Revolution och andra essayer /
90

(1927) [MARC] Author: Jack London Translator: Ernst Lundquist
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

flera vallmor. Kvinnan fortfor helt lugnt att plocka.
Då gick; Bess själv ut i dagens hetta. Men kvinnan
fortfor att plocka, och medan hon plockade diskuterade hon
äganderätt och bestred Bess’ anspråk, tills hon kunde
bevisa dem med svart på vitt. Och hela tiden fortfor
hon att plocka utan att se upp en enda gång. Det var
en grovlemmad kvinna med krigiskt utseende, och Bess
var bara en vanlig kvinna, alls inte begiven på slagsmål.
Inkräkterskan plockade alltså tills hon ej fick rum med
mera, sade adjö och seglade majestätiskt bort.

»Folket har verkligen blivit sämre under de sista åren,
tycker jag», sade Bess till mig i uttråkad ton samma
kväll då vi sutto i mitt rum efter middagen.

Följande dag var jag hågad att ge henne rätt. »Det
är en kvinna och en liten flicka som styra kurs direkt
på vallmorna», sade Mary, vår tjänstflicka. Jag gick
ut på verandan och inväntade deras ankomst. De döko
fram mellan gångarna och ut i blomsterlandet, och då
de första vallmorna voro uppryckta med rötterna, ropade
jag åt dem. De voro på ungefär hundra fots avstånd.
Kvinnan och den lilla flickan vände sig om vid ljudet
av min röst och sågo på mig. »Var god och inte plocka
av vallmorna», bad jag. Det funderade de på en
minut; sedan sade kvinnan någonting halvhögt till den lilla
flickan, och båda ryggarna fälldes ned som knivblad
medan plundringen fortgick. Jag ropade, men de hade
plötsligt blivit döva. Jag skrek och det så ursinnigt att
den lilla flickan ryckte till och blev tveksam. Och
medan kvinnan fortfor att plocka hörde jag henne med
dämpad röst sätta mod i flickan.

Jag kom ihåg en mistlur med vilken jag brukade kalla
på Johnny, min systerson. Den var alldeles fruktans-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:45:51 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ljrevolutn/0090.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free