- Project Runeberg -  Revolution och andra essayer /
94

(1927) [MARC] Author: Jack London Translator: Ernst Lundquist
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

släktet plockar av min vallmo och svettas i den
stekheta solen. Och då deras armar äro tillräckligt tyngda
av mina gula härligheter, går jag ner med bössan över
armen och befriar dem från deras börda. På det sättet
har jag kommit till den övertygelsen att det inte finns
något ont som inte också har sitt goda med sig.

Konfiskeringen lyckades så till vida; men jag hade
glömt en sak, nämligen att stadsborna voro så många.
De gamla brottslingarna kommo visserligen ej mera, men
det kom nya för varje dag, och jag stod inför den
ti-taniska uppgiften att lära en hel stad inse det gagnlösa
i att plundra mitt vallmoland. Medan jag tog ifrån dem
bördan brukade jag förklara mitt handlingssätt, men det
uppgav jag snart. Det var att tala för döva öron. De
kunde inte förstå mig. Till ett fruntimmer, som
insinuerade att jag var snål, sade jag:

»Min bästa fru, ni har ingenting att beklaga er över.
Om jag inte varit snål i går och i förrgår, skulle dessa
vallmor ha plockats av stadsbohorderna för i går och i
förrgår, och edra ögon som i dag ha upptäckt detta
blomsterland skulle inte alls ha sett några vallmor. De
vallmor ni inte får plocka i dag äro de vallmor som jag inte
lät plockas bort i går och i förrgår. Därför, tro mig,
har ni inte gått miste om någonting.»

»Men vallmorna äro här i dag», sade hon och sneglade
glupskt på deras glödande prakt.

»Jag vill betala er för dem», sade en herre en annan
gång. (Jag hade nyss befriat honom från en armbörda.)
Jag kände mig plötsligt skamsen, jag vet inte varför, om
det inte var därför att hans ord nu gjorde klart för mig
att mina blommor hade ett pekuniärt på samma gång

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Feb 4 09:04:46 2022 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/ljrevolutn/0094.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free