- Project Runeberg -  Revolution och andra essayer /
96

(1927) [MARC] Author: Jack London Translator: Ernst Lundquist
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

kuteradc den moraliskt och estetiskt. Jag talade mig
■varm och häftig, och då jag hade slutat, sade hon att
hon var omvänd, men i djupet av mitt hjärta visste jag
att det bara var medlidande.

Jag flydde till andra vänner för att få tröst. Jag
berättade återigen vallmons historia. De tycktes just inte
vara särdeles intresserade. Jag blev het. De voro
förvånade och plågade. De sågo nyfiket på mig. »Det är
under din värdighet att bråka om vallmor», sade de. »Det
är opassande.»

Jag tog min tillflykt till andra vänner. Jag gjorde
det av självförsvar. Saken hade blivit livsviktig, och jag
måste absolut ha rätt. Jag ansåg för min plikt att
förklara, fastän jag mycket väl visste att den som förklarar
är förlorad. Jag berättade omigen vallmons historia.
Jag gick in i de minsta detaljer. Jag lade till och bredde
ut mig. Jag talade mig hes, och då jag inte orkade tala
längre, sågo de uttråkade ut. De sade också
meningslösa och tröstande ord och talade om annnat som inte alls
hörde till ämnet. Jag var utom mig av förargelse och
gav alltsammans på båten.

I bungalowh ligger jag på lur efter besökande. Jag
för kitsligt ämnet på tal, iakttager noga deras ansikten
för att upptäcka första symptom av missnöje, varefter
jag uttömmer länge sparda vredesskålar över deras
huvud. Jag gruffar i timtal med var och en som inte
erkänner att jag har rätt. Jag har blivit likadan som Guy
de Maupassants gubbe som hade hittat en repstump.
Jag förklarar oavbrutet, och ingen vill förstå mig. Jag
har blivit brutalare i mitt sätt mot de plundrande
stadsborna. Jag finner ej längre något nöje i att ta deras
bördor ifrån dem, ty det har blivit en betungande plikt, en

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:45:51 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ljrevolutn/0096.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free