Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GULDSÖKARNA I NORDLANDET.
»Ivan, jag förbjuder er att fortsätta med detta företag.
Inte ett ord om detta, annars äro vi alla förlorade. Om
amerikanarna och engelsmännen få veta att vi ha guld
i dessa berg, äro vi ruinerade. De skola översvämma oss
i tusental och tränga oss mot väggen — till döds.»
Så talade den gamle ryske guvernören Baranov i Sitka
1804 till en av sina slavoniska guldsökare, som nyss tagit
upp en handfull små guldklimpar ur sin ficka.
Pälshandlaren och autokraten Baranov förstod mycket väl och
fruktade ankomsten av de duktiga, okuvliga guldsökarna av
anglosaxisk ras. Han undertryckte alltså nyheterna, han
så väl som de följande guvernörerna, så att då Förenta
staterna köpte Alaska 1867, köpte de det för dess
djurskinn och fiskerier, utan en tanke på dess underjordiska
skatter.
Men knappast hade Alaska blivit amerikanskt förr än
tusental av våra äventyrare gåvo sig i väg norrut till
lands och sjöss. Det var »guldtidens» män, männen från
Californien, Fraser, Cassiar och Cariboo. Med
malmsökarens mystiska, oändliga tvärsäkerhet trodde de att
guldlagren, som gingo genom Amerika från Kap Horn till
Californien, ej sinade ut i Brittiska Columbia. Att de
sträckte sig längre norrut var deras tro, och »Längre norr-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
