- Project Runeberg -  Revolution och andra essayer /
148

(1927) [MARC] Author: Jack London Translator: Ernst Lundquist
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

de. Om alla andra sörjde, var det lämpligt att de också
gjorde det. Så att nu blev det allmän jämmer. Var och
en var en sporre för de andras sorg, och var och en
började privat läsa denne man som han aldrig hade läst och
offentligt hylla denne man som de alltid hade läst. Men
dagen därpå dränkte de genast sin sorg i ett hav av
historiska romaner och glömde allting om honom.
Reaktionen var oundviklig. De döko upp ur det hav där de
plumsat ner och märkte att de hade glömt honom för
snart, och de skulle ha blygts, om inte de beskäftiga,
gnisslande männen hade sagt: »Seså, låt oss nu begrava
honom.» Och de stoppade gesvint ner honom i ett hål,
där ingen kunde se honom.

Och då de ha krupit ner i sina egna små hål och
prudentligt lagt sig ner till sin sista långa sömn, skola de
kommande århundradena rulla bort stenen, och då
kommer han fram igen. Ty det skola alla veta: den
människa är oförgätlig som gör sitt århundrade oförgätligt.
Den man bland oss som uppfångar de karaktäristiska
dragen i vårt liv, som talar om vad vi tänkte, vad vi voro
och vad vi kämpade för — denne man skall bli ett talrör
till århundradena, och så länge de lyssna skall han leva
kvar.

Vi komma ihåg grottmannen. Vi komma ihåg honom
emedan han gjorde sitt århundrade oförgätligt. Men vi
komma olyckligtvis ihåg honom dunkelt, på ett kollektivt
sätt, emedan han odödliggjorde sitt århundrade dunkelt,
på ett kollektivt sätt. Han hade intet skriftspråk, han
lämnade alltså endast efter sig grova teckningar av djur
och föremål, knäckta märgben och vapen av sten. Det
var det bästa uttryckssätt han hade i sin makt. Om han
ristat in sitt eget namn jämte teckningarna av djur och

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:45:51 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ljrevolutn/0148.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free