- Project Runeberg -  Revolution och andra essayer /
154

(1927) [MARC] Author: Jack London Translator: Ernst Lundquist
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

•dena om det allvar som ligger under våra lögner och
lustar. Och han har också sagt till oss, han har alltid
sagt till oss att vara rena och starka och gå raka och
vara manliga.

»Men han har ingen sympati», gnissla de beskäftiga
herrarna. »Vi beundra hans konst och briljanta
intelligens, hans bländande teknik och sällsynta rytmiska
känsla, men han är totalt renons på sympati.» Kära
vänner, vad menas med detta? Skulle han beströ sina
sidor med sympatiska adjektiv, så och så många på varje
kapitel, liksom landsortssältaren strör ut skiljetecken?
Naturligtvis inte. Fullt så pedantiska äro inte de små
herrarna. Det har funnits många humorister och de
större bland dem, påstås det, ha aldrig dragit på munnen
åt sina egna lustigheter, ej ens i det kritiska ögonblick
då publiken tvekade mellan skratt och tårar.

Så är det också med Kipling. Tag »Vampyren» till
exempel. Det har klagats över att där ej finns någon
nyans av medlidande med människan och hennes
fördärv, ingen predikan om det sedelärande i detta, ingen
ömkan för den mänskliga svagheten, ingen ovilja över
hjärtlösheten. Men äro vi barn i en kindergarten
eftersom sagan skall berättas oss med de lättfattligaste orden?
Eller äro vi män och kvinnor i stånd att läsa mellan
raderna vad Kipling menade att vi skulle läsa mellan
raderna? »Ty somt av honom levde, men det mesta av
honom dog.» Ligger ej häri all upptänklig eggelse för
vår sorg, vårt medlidande, vår ovilja? Och vad är
konstens uppgift om inte att framkalla känslor i stil med det
skildrade? Tragediens färg är röd. Måste konstnären
också’måla de vattniga tårarna och den gråbleka sorgen?
»Ty somt av honom levde, men det mesta av honom dog»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Feb 4 09:04:46 2022 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/ljrevolutn/0154.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free