- Project Runeberg -  Revolution och andra essayer /
164

(1927) [MARC] Author: Jack London Translator: Ernst Lundquist
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

varken inpassade han fakta efter den, ej heller ramlade
himlen. Fakta kunna ibland vara ganska obehagliga.

Men vidare. Låt oss undersöka mr Burroughs
undersökning av förnuftet och instinkten. Då jag var en liten
gosse, hade jag en hund som hette Rollo. Enligt mr
Burroughs var Rollo en automat som mekaniskt reagerade för
yttre eggelser eftersom han leddes av sina instinkter.
Instinktens utveckling hos djuren är nu som bekant en
förskräckligt långsam process. Det finns intet känt fall
av en enda instinkts utveckling hos husdjuren i hela
historien om deras tämjande. Alla de instinkter de äga ha
de fört med sig från föregående vilda årtusenden. Därför
voro alla Rollos handlingar mekaniska reagenser hos
h järnvindlingarna beroende på de instinkter som utvecklats
och fixerats hos arten för tusentals år sedan. Nå, gott och
väl. Det är därför klart att han under alla sina lekar med
mig skulle bete sig på gammalt sätt, anpassa sig efter de
fysiska och psykiska faktorerna i omgivningen enligt de
anpassningsregler som hade härskat i det vilda tillståndet
och blivit en del av hans nedärvda natur.

Rollo och jag hade ganska många vilda upptåg för oss.
Han jagade mig, och jag jagade honom. Han nafsade mig
i armar, ben och händer, ofta så hårt att jag skrek, och
jag rullade och tumlade honom och släpade omkring
honom, ofta så hårdhänt att han gnällde. Under våra lekar
förekommo många variationer. Jag låtsades sätta mig ner
ooh gråta. Utom sig av ånger och oro viftade han på
svansen och slickade mig i ansiktet, till jag brast i skratt.
Han kunde inte tåla att man skrattade åt honom, och nu
kastade han sig genast över mig med godmodigt hotande
gap, och det vilda raset fortgick. Nu hade jag övertaget.
Men så hittade han på ett knep. Då jag förföljde honom

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Feb 4 09:04:46 2022 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/ljrevolutn/0164.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free