- Project Runeberg -  Revolution och andra essayer /
170

(1927) [MARC] Author: Jack London Translator: Ernst Lundquist
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

slutledningen att då det tutade i hornet var det dags för
honom att embarkera.

Men den morgon jag nu talar om narrade chauffören
Glen. Hans resonemang var till hans stora missnöje
oriktigt på något sätt. Maskinen satte sig inte i rörelse, när
allt kom omkring. Men att resonera oriktigt är mycket
mänskligt. Den stora svårigheten med allt resonerande är
att innesluta alla premisser i problemet. Glen hade tagit
med alla premisser utom en, nämligen den mänskliga
premissen, skämtet i chaufförens hjärna. Glen blev narrad
åtskilliga gånger. Sedan utförde han en annan tankeakt.
Han tog med den mänskliga premissen i problemet
(skämtet i chaufförens hjärna) och kom till den nya
slutledningen att då hornet tutade skulle automobilen icke ge sig
av. Grundande sitt handlingssätt på denna slutledning
stannade han kvar i köksfarstun och avslutade sin frukost.
Ni och jag och till och med mr Burroughs göra precis
likadana resonemang varenda dag i vårt liv. Hur mr
Bur-roughs vill förklara Glens handlingssätt ur instinktteorien
är mer än jag kan förstå. Till och med i mina vildaste
fantasier vägrar min hjärna att följa mr Burroughs till
urtidens skogar, där Glens skugglika förfäder med tutande
av automobilhorn hos hundsläktet sammankopplade den
nedärvda särskilda instinkt som skulle sätta Glen i stånd
att flera tusen år därefter reda sig med automobiler.

Doktor C. J. Romanes berättar om en chimpanshona
som lärt sig att räkna halmstrån ända till fem. Hon höll
stråna i sin hand och stack ut deras ändar allt efter det
begärda antalet. Om man bad henne om tre, höll hon
fram tre. Om man bad henne om fyra, höll hon fram fyra.
Allt detta är endast en dressyrfråga. Men, mr Burroughs,
lägg nu märke till fortsättningen. Då man bad henne om

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Feb 4 09:04:46 2022 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/ljrevolutn/0170.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free