- Project Runeberg -  Revolution och andra essayer /
198

(1927) [MARC] Author: Jack London Translator: Ernst Lundquist
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

sin kropp. Allting var en handelsvara, alla människor
köpte och sålde. Den enda vara som arbetarna hade att
sälja var kroppsstyrka. Arbetets ära hade intet värde på
marknaden. Arbetarna hade muskler och ingenting annat
att sälja.

Men det fanns en skillnad, en högst viktig skillnad.
Skor och inflytande och ära hade en förmåga att
förnya sig. De voro ett outtömligt lager. Musklerna
däremot förnyades icke. Medan köpmannen sålde skor,
fortfor han att förnya sitt lager. Men det fanns ingen
möjlighet att förnya arbetarens muskellager. Ju mera han
sålde av sina muskler, desto mindre hade han kvar. Det
var hans enda vara, och den smälte ihop för varje dag.
Till sist, om han inte dog innan dess, sålde han slut och
slog igen butiken. Han var en muskelbankruttör, och för
honom återstod endast att krypa ner i samhällets källare
och ömkligen omkomma.

Jag kom vidare under fund med att hjärnan också var
en handelsvara. Men med den förhöll det sig annorlunda
än med musklerna. En hjärnförsäljare stod inte på sin
höjd förr än han var femtio eller sextio år, och då
betingade hans varor högre pris än någonsin. Men en
arbetare var utarbetad eller nedbruten vid fyrtiofem eller
femtio. Jag hade varit nere i samhällets källare, och jag
tyckte inte om det stället som bostad. Luftväxling och
dränering voro ohygieniska, och luften var dålig att
inandas. Om jag inte fick leva i samhällets paradvåning,
kunde jag åtminstone försöka med vindsvåningen.
Mathållningen var visserligen knapp där, men luften var
åtminstone ren. Jag beslöt därför att inte längre sälja
muskler, utan bli hjärnförsäljare.

Sedan började en vild jakt efter kunskaper. Jag åter-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Feb 4 09:04:46 2022 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/ljrevolutn/0198.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free