- Project Runeberg -  På långfärd med Snark /
36

(1925) [MARC] Author: Jack London Translator: Mathilda Drangel
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Snark? Jag kände med mina händer i fickorna och
träffade i den ena på checkboken, stämpeln och pennan,
samt pengarna i den andra. Där fanns ju vad som
behövdes för att gottgöra hans ömkliga fordran mer än
tjugu gånger om — varför hade han icke givit mig
tillfälle till del? Omöjligt alt finna någon förklaring; det
var helt enkelt »återigen någonting ofattligt och
oförklarligt».

Till råga på allt hade fartyget tagits i mät sent på
lördags eftermiddagen, och fastän jag genast skickade
ut jurister och agenter över hela Oakland och San
Francisco, var det omöjligt alt få tag i varken Förenta
staternas domare, eller Förenta staternas sheriff, eller
mr Sellers, eller mr Sellers’ juridiska omhud, eller
någon alls. Alla hade rest från staden över söndagen.
Och så blev det ingenting av med att Snark seglade
klockan elva på söndagen. Den lille gubben var
fortfarande i utövning av sin syssla, och han sade nej. Och
Charmian och jag gingo ut på kajen mitt emot och
tröstade oss med att se på Snarks märkvärdiga stäv
och tänka på alla de kulingar och virvelstormar, som
den skulle trotsa med stolthet.

»Brackfasoner», sade jag till Charmian, då vi talade
om mr Sellers och hans beteende, »den ömklige
stackaren var väl rädd att inte få ut sin fordran innan vi
reste. Men det gör detsamma! När vi väl ha kommit
härifrån och ut på vida havet blir det slut på alla våra
förtretligheter.»

Och äntligen seglade vi till slut på tisdagens
morgon, den 23 april 1907. Starten gick rätt lamt, det
måste jag medge. Vi måste lätta ankaret för hand,
därför att kraftledningen var förstörd. Och vad som fanns

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:46:03 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ljsnark/0036.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free