- Project Runeberg -  På långfärd med Snark /
37

(1925) [MARC] Author: Jack London Translator: Mathilda Drangel
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

i behåll av vår maskin på sjuttio hästkrafter låg
hopstuvat som barlast på Snarks botten. Men vad gjorde
det? Allt sådant kunde ju repareras i Honolulu — och
tänk bara, hur präktigt vårt fartyg var i övrigt! Det
var visserligen sant att storjollens maskin inte ville göra
tjänst och att livräddningsbåten läckte som ett såll —
men de voro ju endast bihang till Snark och inte
fartyget självt. Vad som räknades dit var de vattentäta
skotten, de solida, kvistfria plankorna, badrummets
inredning — det var Snark. Och främst och förnämst
av allt den nobla, stormtrotsande stäven.

Vi seglade ut genom Golden Gate och styrde kurs
söderut mot den del av Stilla oceanen, där vi kunde
hoppas att träffa på nordostpassaden. Och med ens
började händelser inträffa. Jag hade räknat ut, att
ungdom just vore det rätta elementet för en sådan resa
som vår långfärd med Snark, och jag hade därför
tagit med mig tre ungdomar — maskinisten, kocken och
kajutpojken. Min beräkning slog fel endast till två
tredjedelar. Jag hade glömt att räkna med att ungdom kan
vara sjösjuk, och jag hade fått två med den sjukan,
kocken och kajutpojken. De måste genast gå till kojs
och skulle tydligen duga till ingenting för en vecka.
Av det förut sagda kan man förstå, att vi varken kunde
få den varma mat vi skulle ha, eller hade så rent och
ordentligt under däck, som vi skulle ha önskat. Men
det betydde egentligen icke så mycket, därför att vi
plötsligt gjorde den upptäckten, att vår apelsinlåda
måste ha varit frusen någon gång, att äpplena voro
svampaktiga och höllo på att skämmas, att en stor korg
med kål, som måste ha varit rutten innan den
skickades till oss, genast måste kastas överbord, att det hade

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:46:03 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ljsnark/0037.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free