- Project Runeberg -  På långfärd med Snark /
40

(1925) [MARC] Author: Jack London Translator: Mathilda Drangel
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

var ofattligt och oförklarligt, men den vackra stäven
var åtminstone någonting rationellt. Och så skulle vi
hyva till en kväll.

Hur skall jag nu beskriva detta? Först och främst
vill jag till den oinvigdes fromma förklara, att det är
en manöver, då man medelst minskade och väl avvägda
segel tvingar ett fartyg att ligga med bogen upp mot
vind och sjö. Är vinden för stark eller om sjön går
för hög, så kan ett fartyg av Snarks storlek med
lätthet ligga till, varefter det icke är någonting vidare att
göra på däck. Ingen behöver stå vid rodret. Att hålla
utkik är överflödigt. Alla ombord kunna gå ned
under däck och lägga sig att sova eller spela whist.

Nåja — det blåste en halv liten sommarstorm, och jag
sade till Roscoe, att vi skulle hyva till. Natten var i
antågande. Jag hade stått vid rodret nästan hela dagen,
och hela besättningen var på däck — Roscoe, Bert och
Charmian voro trötta, de övriga lågo sjösjuka i sina
kojer. Vi hade redan tagit in två rev i storseglet.
Jagaren och klyvaren hade vi tagit in och även ett rev
i stagfocken. Mesanen var fast. Då begravde sig
kly-varbommen i havet och sprang av vid klyvarelejdaren.
Jag lovade för att lägga bi. Men jag fick inte Snark
upp i vind, hon låg bara och rullade redlöst. Jag
lade rodret hårt ned, men hon låg där hon låg, och
ville fortfarande inte lova. Och nu skall ni veta, min
kära läsare, att denna situation är nästan den
obehagligaste ett fartyg kan befinna sig i. Åtta streck från
vinden var det närmaste jag kunde få henne, fastän
jag lät Roscoe och Bert hala in allt de kunde få på
storskotet. Snark låg fortfarande och bara slingrade
än den ena relingen under vatten och än den andra.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:46:03 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ljsnark/0040.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free