- Project Runeberg -  På långfärd med Snark /
48

(1925) [MARC] Author: Jack London Translator: Mathilda Drangel
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

rande det arbete, som skulle utföras på Snark. Till
exempel en som skrev: »Jag tar mig friheten tillskriva
er för att få höra, om det vore möjligt för mig att få
följa er på resan som en av besättningen, för att göra
skizzer och illustrationer.» Flera, som icke hade någon
idé om det arbete som behövs på ett litet fartyg som
Snark, erbjödo sig att betjäna mig, såsom en av dem
uttryckte sig, »som assistent vid samlandet av materiel
till böcker och romaner.» Där har man för att man
är produktiv.

»Jag vill uppriktigt säga er mina kvalifikationer»,
skrev en annan. »Jag är fader- och moderlös och vistas
hos min farbror, som är glödröd revolutionär socialist.
Och han säger, att en yngling utan äventyrslust bara
är en levande disktrasa.» En annan skriver: »Jag kan
simma litet, fastän jag inte kan de nya tagen. Men
viktigare än alla simtag är väl att vattnet är min vän.»

— »Om jag sattes ensam i en segelbåt, så skulle jag
kunna få den att gå vart jag ville», försäkrar en tredje

— utan tvivel bättre kvalificerad än den som säger:

»Jag har också sett på ibland när fiskarbåtarna lossats.»
Möjligen skulle dock priset tas av den, som mycket
slugt framhåller sin djupa kännedom om livet och
världen genom att säga: »Min ålder — räknad efter år —

är tjugutvå.»

Så kom där också enkla, rättframma, trevliga och
okonstlade brev från pojkar, som visserligen icke kunde
uttrycka sig väl, men som tydligen »förskräckligt
gärna» ville med på resan. Dessa anbud föll det sig
svårast för mig att avslå; och varje gång jag gjorde
det föreföll det mig, som om jag hade givit ungdomen
ett slag i ansiktet. De menade så allvarligt, de där

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:46:03 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ljsnark/0048.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free