- Project Runeberg -  På långfärd med Snark /
72

(1925) [MARC] Author: Jack London Translator: Mathilda Drangel
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

under dess rusning genom rymden och säga: »Jag har
gjort det; med mina egna händer har jag gjort det.
Jag klarade min färd runt om det rullande klotet, och
jag kan resa på egen hand — utan att tagas om hand
av en sjökapten, som leder min färd över haven. Jag
kan inte förflytta mig till andra himlakroppar, men på
denna är jag åtminstone självständig vandrare.»

Då jag har nedskrivit dessa rader, lyfter jag mina
ögon och ser utåt sjön. Jag ligger vid Waikikis strand
på ön Oahu. Långt borta under den azurblåa
himmelen ser jag passadvindens moln driva lågt framåt över
det blågröna, turkosskiftande djupa havet. På
närmare håll lyser sjön smaragdgrön och ljust olivfärgad.
Så kommer revet, när vattnet glimmar blåviolett med
röda fläckar. Där innanför gå ljusgröna och
läder-färgade strimmor i växlande ränder, utvisande var
sandbäddarna ligga mellan de levande korallbankarna.
Genom och över och ut ifrån dessa underbara
färgskiftningar tumla med åsklikt dån praktfulla
bränningar. Som sagt, jag lyfter mina ögon och ser på allt
detta — och mitt i den vita kammen på en brottsjö
reser sig plötsligt en mörk gestalt — en människofisk
eller en havsgud — han står just på framsidan av den
vita kammen, när den faller över och störtar ned, och
han driver inåt land, begravd upp till veka livet i
yrande skum — vattnet har gripit tag i honom och
skjuter honom handlöst mot land väl en kvarts mil
långt. Det är en kanak på sitt glidbräde. Och jag vet,
att när jag slutat dessa rader, skall jag snart vara ute
i detta virrvarr av färger och bränningar, försöka att
glida på brottsjöarna som han, misslyckas så som han
aldrig har gjort det, men levande livet så som de bästa

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:46:03 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ljsnark/0072.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free