Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vakten en kväll sutto Charmian och jag på backen och
spelade kort. Jag råkade plötsligt att se föröver och
gjorde då den upptäckten, att bergstoppar, omgivna
av moln, höjde sig på något avstånd ur havet. Det
gladde oss att se land, men jag var rent förtvivlad över
vår navigation. Jag trodde ju, att vi hade lärt oss bättre
än förut, men efter vårt läge vid tolvtiden, plus den
sträcka vi sedan dess hade tillryggalagt, skulle vi ännu
ha hundra mil kvar till land. Men där låg nu i alla fall
land i sikte, försvinnande för våra ögon i solnedgångens
glöd. Landet låg nog som det skulle. Det kunde aldrig
bortdisputeras. Det var vår navigation, som var på
tok. Men det var den ändå inte helt och hållet.
Landet, som vi sågo, var spetsen av Haleakala — Solens
Hus — den största slocknade vulkan i världen. Den
höjer sig tiotusen fot över havet och låg på ett
avstånd av drygt hundra mil från oss. Vi seglade hela
natten med sju knops fart, och på morgonen låg Solens
Hus fortfarande framför oss. Del tog ytterligare några
timmars segling att komma tvärs vulkanen. »Ön där
är Maui», sade vi med ledning av sjökortet. »Och den
därnäst är Molokai, där de spetälska vistas. Bakom
Molokai ligger ön Oahu. Där ha vi nu Makapuu udde!
I morgon ska’ vi vara i Honolulu. Vår navigation
har inte slagit fel.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
