- Project Runeberg -  På långfärd med Snark /
82

(1925) [MARC] Author: Jack London Translator: Mathilda Drangel
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

anlände per trådlös telegraf underrättelsen om Sncirks
lyckliga framkomst till det församlade sällskapet på
Haleakalas topp.

Det var Snarks första hamn efter avfärden — och
vilken landstigning! Under tjugusju dygn hade vi
gungat på den ödsliga oceanen, och det var nästan
svårt att få klart för sig, att det verkligen fanns så
mycket liv till i världen. Vi blevo alldeles
vimmelkantiga av det. Det gick oss på samma sätt som Rip
Van Winkle, vi tyckte att vi drömde. Åt den ena sidan
smälte azurblått vatten och azurblåa skjmr tillsammans
vid horisonten; åt den andra reste sig havet i väldiga
smaragdfärgade bränningar, som föllo i snövitt yrande
skum över en strand av vit korall. Bortom denna
strand böljade gröna plantager av sockerrör, som
sträckte sig uppåt de branta höjderna, vilka till slut
ändade med naggade vulkaniska krön, dränkta av
tropiska regnskurar och omgivna av en oerhörd massa
moln, dit jagade av passadvindarna. I alla händelser
var det en utomordentligt vacker dröm. Snark vände
och styrde kurs rakt mot de smaragdgröna
bränningarna, tills de lyfte sig och dånade på ömse sidor om
oss — och på bägge sidorna, knappast på ett stenkasts
avstånd, visade revet sina långa, mattgröna, hotande
tänder.

Plötsligt sträckte landet — skiftande i tusen nyanser
av yppigt olivgrönt — ut sina armar och slöt Snark
intill sig. Det var ingen farlig passage genom revet nu
längre, inga smaragdgröna bränningar, ingen azurblå
ocean — ingenting annat än ett varmt och ljuvligt
land, en spegelklar lagun och låga stränder, vid vilka
mörkskinnade tropiska barn simmade omkring. Ocea-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:46:03 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ljsnark/0082.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free