- Project Runeberg -  På långfärd med Snark /
89

(1925) [MARC] Author: Jack London Translator: Mathilda Drangel
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

emot mig, lotusätarnas veranda, de
skarlakansfär-gade hibiscusblommorna, gräsmattan och träden — allt
lyfte sig och vaggade inför mina ögon, och hävde sig
och sjönk som i en vågdal på ett omätligt hav. Jag.
grep konvulsiviskt tag i min stol och höll den fast.
Jag hade en förnimmelse av att jag höll kvar drömmen
på samma gång som jag höll fast stolen. Och jag skulle
icke alls ha blivit överraskad, om havet helt plötsligt
hade kommit rusande och dränkt hela detta drömland,
och jag hade funnit mig sittande vid ratten på Snark,
händelsevis seende upp från studiet av logaritmiska
tabeller. Men drömmen fortfor. Jag betraktade
förstulet madonnan och hennes man. De sågo icke alls
förundrade ut. ingenting på hordet hade förflyttats
från sin plats, och hibiscusblommorna, träden och
gräsmattan fanns kvar. Ingenting var förändrat. Jag
drack mera nektar, och drömmen föreföll verkligare än
någonsin.

»Vill ni ha litet té med is?» frågade madonnan. I
detsamma sjönk hennes sida av bordet sakta och
varsamt, och mitt jakande svar delgavs henne från
fyrtiofem graders vinkel.

»På tal om hajar», sade hennes man, »så var det en
karl i Niihau som.. .» Nu lyfte sig bordet återigen, och
jag såg upp till honom från fyrtiofem graders vinkel.

På detta sätt fortgick lunchen, och jag var glad
över att slippa bedrövelsen att se hur illa Charmian
gick. Men plötsligt gick ett mystiskt ord med en ton
av förskräckelse över lotusätarnas läppar. »Alia!»
tänkte jag, »nu går drömmen upp i rök.» Jag grep
återigen ett förtvivlat tag i min stol, fast besluten att föra
med mig till verkligheten och till Snark ett påtagligt.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:46:03 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ljsnark/0089.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free