Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ned genom det brusande vattnet till havsbottnen, med
vilken jag kom i våldsam kollision, och på vilken jag
rullades av och an. Men så fick jag upp huvudet, drog
djupt efter andan och kom på fotter. Där stod kvinnan
framför mig. Jag kände mig som en hjälte. Jag hade
ju räddat hennes liv. Och hon skrattade åt mig. Det
var inte hysteriskt. Hon hade aldrig haft en aning om
faran. Jag tröstade mig emellertid med att det inte var
jag, utan Ford, som hade räddat henne — jag hade inte
26. På vågkammen.
alls behövt känna mig som en hjälte. Och för övrigt
var det där styrandet i sig självt någonting storslaget.
Efter några minuters övning var jag i stånd att styra in
och ut förbi andra badande och behålla min plats på
vågen i stället för att begravas under den.
»I morgon», sade Ford, »skall jag ta dig med ut på
djupt vatten.»
Jag såg utåt oceanen, dit han pekade, och där gingo
väldiga brottsjöar, i jämförelse med vilka de som jag
nu hade ridit verkade obetydligt vågskvalp. Jag vet
inte vad jag kunde ha svarat, om jag inte just då
hade kommit ihåg, att jag tillhörde det kungliga
släktet. Så jag sade ingenting annat än: »Ja tack, det
där skall jag pröva på i morgon.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
