- Project Runeberg -  På långfärd med Snark /
110

(1925) [MARC] Author: Jack London Translator: Mathilda Drangel
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

kines, cn av en hawaiian och en av en portugisisk
pojke. Alla tre ryttarna voro spetälska, likaså
pris-domarena och åskådarna. Löpningen skulle gå två
gånger omkring hanan. Kinesen och hawaiianen
startade på samma gång och redo tätt invid varandra, den
portugisiske pojken knogade framåt ett par hundra fot
bakom. Under den första rundturen bibehöllos dessa
positioner. Halvvägs under det andra varvet ökade
kinesen farten och kom en hästlängd före hawaiianen.
Samtidigt började portugisen komma närmare. Men
för honom såg det hopplöst ut. Publiken blev alldeles
vild. Alla de spetälska voro passionerade för
kapplöpningar. Den portugisiske pojken kom allt närmare
och närmare. Nu blev också jag alldeles vild. De
tävlande voro på återvägen. Portugisen red förbi
hawaiianen. Där blev ett väldigt dån av hovar, de tre
hästarna löpte för ett ögonblick som i en klunga,
joc-keyerna använde flitigt sina piskor, och samtliga
åskådarna gjorde sitt hästa med att försöka spränga sina
strupar genom tjut och skrik. Närmare, närmare —
tum efter tum vann portugisen terräng, och till slut
passerade han även sin sista medtävlare, så att hans
häst nådde målet med huvudets längd före kinesens.
Jag kom åter till mina sinnen mitt i en grupp av
spetälska. De tjöto, kastade sina hattar i luften och
dansade runt som sprattlande avgrundsandar. Och jag
gjorde sammaledes. När jag kom till sans igen, fann
jag mig viftande med hatten och mumlande i extas:
»Jäklar anacka — pojken vinner! Pojken vinner!»

Jag försökte hejda mig. Jag förehöll mig, att det
var en av Molokais fasor jag bevittnade, och att det var

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:46:03 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ljsnark/0110.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free