- Project Runeberg -  På långfärd med Snark /
113

(1925) [MARC] Author: Jack London Translator: Mathilda Drangel
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

naturligtvis spetälska, och det är någonting
förskräckligt. Men skildringarna av Molokai ha ofta varit så
dystra, att de varken ha gjort rättvisa åt de spetälska
själva eller åt dem, som ägna sitt liv åt de av
sjukdomen hemsökta. Jag vill här framdraga ett exempel.
En tidningskorrespondent, som naturligtvis aldrig hade
varit i koloniens närhet, beskrev mycket livligt huru
direktören McVeigh låg inkrupen i en torvhydda och
nattetid belägrades av hungrande spetälska, som på
sina knän jämrande tiggde om föda. Denna
hårresande historia gick igenom hela pressen i Förenta
Staterna och gav anledning till många uppbragta
genmä-len. Och nu vill jag bara säga, att jag bodde i mr
McVeighs torvhydda — vilken egentligen var en
komfortabel timrad villa, och där finns för övrigt inte en
enda torvhydda i hela kolonien — och jag hörde de
spetälskas jämmer efter föda — men det var en
egendomlig harmonisk och rytmisk jämmer,
ackompanjerad av stränginstrument: fioler, guitarrer, ukuleles och
banjos. Jämmern exekverades på många olika sätt.
De spetälskas mässingsmusik lät höra sig, och två
sångsällskap uppträdde, samt till sist en kvintett av
utsökt vackra röster. Så är det beställt med denna
lögn, som aldrig borde ha blivit tryckt. Jämmern
var i stället den serenad, med vilken sångföreningarna
alltid uppvakta mr McVeigh, då han kommer tillbaka
från sina resor till Honolulu.

Spetälskan är icke alls så smittsam som man inbillar
sig. Jag uppehöll mig en hel vecka vid kolonien,
och jag tog min hustru med mig dit — vilket allt
ingalunda skulle ha hänt, om vi hade haft den minsta oro
för att ådraga oss smitta. Och vi voro alls inte för-

8—Äae. På långfärd.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:46:03 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ljsnark/0113.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free