- Project Runeberg -  På långfärd med Snark /
124

(1925) [MARC] Author: Jack London Translator: Mathilda Drangel
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

aldrig ett tecken till någon sådan i kolonien, varken
hos spetälska eller icke spetälska. Den värsta fasan
tör spetälskan finnes hos dem, som aldrig ha sett en
spetälsk eller veta någonting om sjukdomen. På
hotellet i Waikiki uttalade en dam med rysning sin
förvåning över att jag hade varit nog djärv att besöka
kolonien på Molokai. Under mitt samtal med henne
fick jag vela, att hon var född i Honolulu och hade hott
där i hela sitt liv, men hon hade aldrig sett någon
spetälsk. Detta var mer än jag kunde säga om mig och
Förenta Staterna, där de spetälskas avskildhet beivras
ganska lamt, och där jag upprepade gånger har sett
spetälska på gatorna i de stora städerna.

Spetälskan är ohygglig, det kan icke bestridas. Men
att döma av det lilla jag vet om denna sjukdom och
om graden av dess smittosamhet, skulle jag bra mycket
hellre vilja tillbringa mina återstående dagar på
Molokai än på något tuberkulossanatorium. I vartenda
lands- och stadssjukhus för fattiga i Förenta Staterna
— och i dylika anstalter i andra länder — kan man få
se lika förskräckliga syner som i Molokai, och
totalsumman av det eländet är mycket gräsligare. Och om
jag måste välja mellan att vara tvungen att ho i
Molokai under hela mitt återstående liv eller i East End i
London, i East Side i Newvork eller i Stockyards i
Chicago, så skulle jag utan betänkande välja Molokai.
Jag skulle föredraga att få leva ett enda år i Molokai
framför fem års liv i ovannämnda dypölar av
förnedring och mänskligt elände.

I Molokai äro människorna lyckliga. Jag skall aldrig
förgäta firandet av den 4 juli, då jag var där.
Klockan sex på morgonen voro de »förskräckliga» ute i

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:46:03 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ljsnark/0124.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free