Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
det oss som om Haleakala, vi själva och allting omkring
oss med ännu raskare fart sjönke ned i mitten av en
djup avgrund, överallt sågo vi horisonten resa sig
högt över oss. Oceanen stupade ned till oss från
horisonten. Ju högre vi kommo, desto djupare tycktes vi
sjunka, och desto brantare blev stigningen till
horisontallinjen, där hav och himmel möttes. Det var trolskt
och det var overkligt, och en annan tanke på Simms
Håla och på vulkanen, genom vilken Jules Verne
färdades till jordens medelpunkt, flög genom ens hjärna.
Och när vi så slutligen nådde toppen av det
kolossala berget, en topp, som liknar bottnen på en omvänd
kon, belägen i mitten av en skräckinjagande kosmisk
avgrund, funno vi, att vi varken voro på topp eller
botten. Långt ovanför oss hade vi den himlastormande
horisonten, och långt nedanför oss, där bergets topp
skulle ha varit, sågo vi ett djupare djup, den stora
kratern, Solens Hus. Tjugutre mil i omkrets hålla
kraterns svindlande höga väggar. Vi stodo vid den nästan
lodräta västra väggens rand och hade kraterns botten
nära en halv mil nedanför oss. Denna botten, där
lavaflöden stelnat och slaggkoner bildats, var så röd
och frisk och ofrätt, som om elden först i går hade
slocknat där. Slaggkonerna — den minsta över
fyrahundra fot i höjd och den största över niohundra —
föreföllo endast som ynkliga små sandhögar, så
kolossalt var det hela. Två brescher, tusentals fot djupa,
gapade i kraterns rand, och genom dessa sökte Ukiukiu
förgäves driva sina skaror av ulliga moln. Så snart de
hade kommit in genom brescherna förvandlades de
genom kraterns hetta till tunn luft, och de avancerade
visserligen alltid, men kommo ändå ingenstädes.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
