- Project Runeberg -  På långfärd med Snark /
144

(1925) [MARC] Author: Jack London Translator: Mathilda Drangel
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

der färden över denna besynnerliga ocean och på ömse
sidor om oss hade vi naggade toppar och fantastiskt
formade lufthål. Vår väg gick förbi en bottenlös håla
och sju mil långt utmed och över huvudflödet av den
sista lavaströmmen.

Vid kraterns undre ända funno vi lägerplats i en
liten dunge olapa och koleaträd, inbäddade i ett hörn
av kratern nedanför väggar, som reste sig lodrätt sina
femtonhundra fot. Där fanns bete åt hästarna, men
intet vatten, och därför togo vi först av åt sidan och
fortsatte en hel mil i lavan till ett känt vattenställe i
en remna i kraterns vägg. Men vattenhålet var tomt.
Sedan vi hade klättrat femtio fot uppåt remnan, funno
vi likväl en pöl med vatten. En hink bars dit upp och
snart därefter flödade en ihållande ström av den
dyrbara vätskan utför klippan och fyllde det nedre
vattenhålet, där våra cowboys hade all möda att hålla
hästarna i styr, emedan det blott var rum för en om sänder
att få dricka. Sedan blev det att slå läger invid
kraterns vägg, uppför vilka flockar av vildgetter bräkande
klättrade, och tältet restes under knallarne från några
av våra medförda gevär. Bultat kött, poi och halstrad
killing utgjorde matsedeln. Över kraterns topp,
alldeles ovanför våra huvud, rullade ett helt hav av moln,
drivna av Ukiukiu. Men ehuru dessa molnmassor utan
uppehåll rullade fram däruppe, gömde eller ens skymde
de aldrig månen för oss, emedan kraterns hetta
upplöste molnen allt efter som de hunno dit in.
Lockade av lägerelden, närmade sig kraterns vilda boskap
i månskenet, för att titta på vad som försiggick och
hälsa det med utmanande ljud. Djuren voro väldigt feta,
fastän de sällan drucko vatten, morgondaggen på grä-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:46:03 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ljsnark/0144.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free