- Project Runeberg -  På långfärd med Snark /
161

(1925) [MARC] Author: Jack London Translator: Mathilda Drangel
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Den enda utsikten till bistånd skulle vara, om det
anträffades av ett sådant fartyg som Snark, och Snark
råkade nu att befinna sig där huvudsakligast emedan
färden redan hade tagit sin början, innan en viss
paragraf i seglingsbeskrivningarna hade blivit läst. Då
man stod upprätt på däck, skulle en rät linje dragen
från ögat till horisonten ha hållit tre och en halv mil
i längd. Sju mil var således diametern av den cirkel
på oceanen, i vars centrum vi befunno oss. Eftersom
vi alltid befunno oss i centern och oupphörligt rörde
oss i någon riktning, var det många sådana cirklar vi
sågo. Men alla voro varandra lika. Inga buskklädda
små holmar, inga gråa bergsuddar, inga glimtar av vita
segel störde någonsin den jämna kurvans symmetri.
Moln konnno och gingo, höjde sig över cirkelns rand,
drevo över den stora ytan och försvunno bortom den
motsatta kanten.

Världen bleknade bort för oss allt efter som veckorna
gingo. Den bleknade bort, tills det slutligen upphörde
att finnas någon annan, än den lilla värld på Snark,
som med sina sju själar ombord seglade fram på den
vida ytan. Våra hågkomster av världen, den stora
yttre världen, voro som drömmar från ett föregående
liv, som vi hade levat någonstädes innan vi råkade
födas på Snark. Sedan vi en tid hade varit utan färska
grönsaker, talade vi om sådana saker ungefär på samma
sätt som jag har hört min far tala om ett slags äpplen,
som funnos i hans ungdom, men sedermera försvunnit.
Människan är ett vanedjur, och vi på Snark gingo helt
och hållet upp i den. Allt ombord på fartyget var som
det skulle vara, enligt vår mening, och om någon
framkastat motsatsen skulle det väckt förvåning och anstöt.

11—25899. På långfärd.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:46:03 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ljsnark/0161.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free