- Project Runeberg -  På långfärd med Snark /
167

(1925) [MARC] Author: Jack London Translator: Mathilda Drangel
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

sittplats. Så kommer nästa rullning, och nu sätter
han sig på samma sätt, helt hastigt och oförtänkt.
Sncirk kränger och lägger över, relingen får ett nytt
bad, och Herman och jag klänga oss fast vid den
dyrbara skorstenen, men sopas nedåt spygatterna i lä.
Efter detta fortsätter jag ned under däck, oclr
medan jag byter om kläder, sprider sig ett belåtet grin
över mitt ansikte — Sncirk arbetar sig allt längre
ost-vart.

Nej, det är alls icke enformigt. När vi hade arbetat
oss fram ostvart så långt som till 126° västlig longitud,
lämnade vi de variabla vindarnas område och styrde
sydvart genom stiltjebältet, där det verkligen var ont
om bris. Vi drogo fördel av varenda vindfläkt, men
vi fingo ofta vara glada om vi kunde tillryggalägga
tjugu mil på lika många timmar. Och likväl kunde vi
under en sådan dag råka ut för ett dussintal byar och
vara omgivna av ännu flera. Man måste räkna med,
att varje sådan by kunde bli ett väldigt klubbslag,
varmed Snark kunde krossas. Ibland träffades vi av
centern och ibland av flankerna av dessa byar, och vi
kunde aldrig precis veta var eller hur slaget skulle träffa
oss. En stormby, som kom dragande över halva
himlavalvet och svepte rakt emot oss, kunde mycket ofta
dela sig i två, som gingo på vardera sidan utan att
snudda vid oss. Däremot kunde en liten by, som såg
helt oskyldig ut och föreföll att icke kunna rymma
mer än en balja vatten och ett halvt kilo vind, helt
plötsligt antaga väldiga dimensioner och överösa oss
med en hel syndaflod av regn och blåsa en dundrande
kuling. Så var där också lömska stormbyar, som helt
stolt ströko akter om oss och sedan kommo smygande

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:46:03 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ljsnark/0167.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free