- Project Runeberg -  På långfärd med Snark /
184

(1925) [MARC] Author: Jack London Translator: Mathilda Drangel
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

djungler, för att göra bekantskap med en
vördnadsvärd mossbelupen avgud, och där vi sammanträffade
med en tysk köpman och en norsk kapten, som
resonerade om besagde avguds vikt och värde, samt
funderade över huruvida hans värde skulle förringas, om
han sågades mitt itu. De hanterade den gamle
krabaten högst vanvördigt, stucko sina knivar i honom,
för att se huru hård han kunde vara, och huru tjock
hans mossmantel var, och befallde honom att stiga upp
och spara deras besvär genom att själv gå ombord.
Men i stället lades han av nitton kanaker på en
timmerställning och fördes till skeppet, där han stuvades ned i
lastrummet och kanske just nu är på väg runt Cap Horn
och till Europa — den givna slutliga platsen för alla
sannskyldiga hedniska avgudar, med undantag för de
få, som ha hamnat i Amerika, en i synnerhet, som
grinar bredvid mig medan jag skriver och — såvida vi
inte lida skeppsbrott — skall fortfara att grina
någon-städes i min närhet, tills jag dör. Han kommer att
bli den segrande. Han skall grina här långt efter
sedan jag har blivit stoft och aska.

En annan av våra preliminärer var att vi bevistade
en fest, vilken en viss Taira Tamarii, son till en
hawaiiansk sjöman, som hade rymt från ett valfångstfartyg,
gav till åminnelse av sin marquesanska moders död.
Den sörjande lät steka fjorton hela svin och inbjöd hela
byn. Då vi kommo dit, välkomnades vi av en infödd
härold, en ung flicka, som stod på en hög klippa och
förkunnade i sång, att festen fick sin fulländning genom
vår närvaro — ett tillkännagivande, som hon opartiskt
upprepade vid varje ny gästs ankomst. Vi hade
emellertid knappast hunnit sätta oss, förrän hon bytte om

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:46:03 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ljsnark/0184.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free