- Project Runeberg -  På långfärd med Snark /
185

(1925) [MARC] Author: Jack London Translator: Mathilda Drangel
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

ton, och hela sällskapet visade en ytterlig
upphetsning. Hennes skrik blevo häftiga och genomträngande.
Från något avstånd hördes liknande skrik, som
upp-gåvos av mansröster, och det hela övergick till en
vild och barbarisk sång, som ljöd otroligt häftig och
tydligen talade om blod och strid. Genom öppningar i
det tropiska lövverket syntes nu en procession av vildar,
vilkas enda beklädnad utgjordes av gördlar i lysande
färger. De närmade sig långsamt, uppgivande djupa
gutturala skrik av triumf och hänförelse. Över sina
axlar buro de på unga trädtelningar mystiska föremål
av ansenlig tyngd, dolda under massor av gröna löv.

Det var ingenting annat än grisar, duktigt gödda och
lagom stekta, som fanns under detta omhölje, men de
buros in i lägret på samma sätt, som man i forna dagar
hade burit in »lång-gris». Men med »lång-gris»
menas alls inte gris. »Lång-gris» är den polynesiska
benämningen på människokött; och dessa ättlingar av
människoätare, med en kungason i spetsen, buro nu
in de stekta grisarna till bordet, alldeles som deras
förfäder i forna tider hade burit in sina dödade fiender.
Allt emellanåt stannade processionen, för att de som
buro skulle få så rika tillfällen som möjligt att
uppge-synnerligt vilda tjut av segerglädje, av förakt för sina
fiender och av kannibaliska begär. För två
generationer tillbaka fick Melville bevittna, huru kropparna av
dödade Happarkrigare, buros inhöljda i palmblad till
festmåltiden vid Ti. En annan gång lade han på
samma ställe märke till »ett underligt tillyxat träkärl»,
och då han tittade i det, såg han »skelettdelar liggande
huller om buller, somliga med köttslamsor
kvarsittan-de här och där på de ännu fuktiga benen».

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:46:03 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ljsnark/0185.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free