Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
skräckelse endast kan jämföras med mina egna
lidanden.
»Ur vägen! För här kommer jag!» skriker jag och
slår omkring mig med mössan som en vanvetting efter
de bevingade odjuren.
På ena sidan om vägen ha vi en lodrät höjd. På
den andra ett lika lodrätt djup. Den enda
möjligheten att komma ur vägen för mig är att fortsätta
framåt. Huru alla dessa hästar kunde hålla sig på
fötter är ett rent underverk; men de rusade framåt och
förbi varandra i galopp och trav, snubblande,
skuttande, klättrande på alla fyra och regelbundet
sparkande högt mot skyn för varje gång en geting stack
dem. Efter en stund hämtade vi andan och räknade
våra blessyrer. Detta hände nu icke en gång eller
två gånger, utan oupphörligt. Besynnerligt nog blev
det aldrig enformigt. Jag vet åtminstone, att jag för
min del efter varje genomgången pers ständigt erfor
samma välbehag, som då man har undgått en
plötslig död. Nej — en pilgrim, som beger sig från Taiohae
till Typee skall aldrig komma att lida av spleen under
vägen.
Slutligen kommo vi ifrån besvärligheterna med
ge-tingarna. Detta beredde emellertid på vägens
stigning och icke på några slags hjältedater å vår sida.
Bunt omkring oss, så långt ögat kunde nå, reste sig
naggade ryggkotor av bergskedjor, som stucko in sina
spetsar i passadvindarnas moln. Långt nedanför oss,
på den plats, varifrån vi hade kommit, låg Snark som
en liten leksak på Taiohae Bays lugna vatten. Rakt
framför oss kunde vi se den inskärning, som gjordes av
Comptroller Bay. Så bar det av utför ungefär tusen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
