- Project Runeberg -  På långfärd med Snark /
212

(1925) [MARC] Author: Jack London Translator: Mathilda Drangel
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

ning av egna fortsatta universitetsstudier — i förening
med två successiva anfall av lunginflammation, hade
totalt brutit ned hans fysik. Han förmådde icke
tillgodogöra sig någon näring av den kraftiga föda man gav
honom, lika litet som piller och pulver kunde förhjälpa
hans mage att smälta födan. Och han var icke allenast
ruinerad till kroppen, utan även till själen. Hans
hjärna var överansträngd. Han var trött och sjuk åt
medicin, och han var trött och sjuk åt människor. Att
höra människor tala var en pina för honom, och
människors omvårdnad drev honom nästan till vanvett.
Så fick han den tanken, att eftersom han i alla fall
skulle dö, så kunde han lika gärna dö ute i det fria,
långt ifrån allt, som plågade och irriterade honom.
Bakom denna tanke låg kanske också i all hemlighet
en annan, nämligen att han kanske ändå icke skulle
dö, om han bara kunde komma ifrån den kraftiga födan,
medicinen och de välmenta varelser som voro nära att
göra honom galen.

Och Ernest Darling, som då endast var en skinnpåse
med ben i och en dödskalle, med nätt och jämnt så stor
livsgnista kvar att han orkade röra sig, vände så
ryggen åt människor och människoboningar och släpade
sig fem mil genom buskskogen bortom staden
Portland i Oregon. Naturligtvis var han galen. Ingen
annan än en vanvetting släpar sig bort från sin dödsbädd.

Men i buskskogen fann Darling vad han sökte —
vila och ro. Där plågade ingen honom med att truga
i honom biffstekar och skinka. Ingen läkare irriterade
hans trötta nerver genom att känna på hans puls eller
pinade hans trötta mage med piller och pulver. Han
började känna sig lugnare. Solen sken varmt och han

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:46:03 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ljsnark/0212.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free