- Project Runeberg -  På långfärd med Snark /
217

(1925) [MARC] Author: Jack London Translator: Mathilda Drangel
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Hawaii. Där kunde man icke bevisa att han var
svag-sint, men myndigheterna deporterade honom. Det
var egentligen icke någon direkt deportation. Han
skulle ha kunnat få stanna kvar, om han hade velat
ta tjänst vid fängelset på ett år. Man lämnade honom
fritt val. Men vistelsen i ett fängelse måste ju vara
detsamma som döden för en naturmänniska, som endast
kan trivas i fria luften och i det välsignade solskenet.
Men man kan inte klandra Hawaiis myndigheter för det.
Darling var en misshaglig medborgare. Var och en
är misshaglig, som skiljer sig från andra. Och att någon
gjorde det till den grad, som Darling i livets enklaste
frågor var en tillräcklig anledning för Hawaiis
myndigheter att anse honom för misshaglig.

Och så begav sig då Darling därifrån för att söka ett
klimat, som icke allenast skulle vara passande för
honom, utan där han icke heller skulle vara opassande.
Och han fann det på Tahiti, denna trädgårdarnas
trädgård. På det sättet var det han skrev sin bok. Hela
hans kostym består av en gördel och en skjorta av
fisknät utan ärmar. Hans hälsa är förträfflig. Hans syn,,
som en tid ansågs fullkomligt förstörd, är alldeles
ypperlig. Hans lungor hade faktiskt varit förbi efter tre
genomgångna lunginflammationer, men de ha icke
allenast blivit återställda, utan äro starkare än de
någonsin ha varit förut.

Jag skall aldrig förgäta den första gången jag under
vårt samtal såg honom slå en mosquito. Det
stingande odjuret hade satt sig på hans rygg, mitt emellan
axlarna. Utan att avbryta samtalet, utan att hejda
ett enda ord, sköt han blixtsnabbt upp sin knutna
hand, krökte armen bakåt och slog sig på ryggen mel-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:46:03 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ljsnark/0217.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free