- Project Runeberg -  På långfärd med Snark /
233

(1925) [MARC] Author: Jack London Translator: Mathilda Drangel
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

öarna. Han nickade till tecken att han hade varit där.
När jag kom så långt som till Tahiti, förstod han vad
jag menade. Hans tankeverksamhet låg nästan i
öppen dag, och det var en glädje att se honom tänka. Han
nickade kraftigt gång på gång. Ja, han hade varit
till Tahiti, och nu räknade han av egen drift upp
namnen på öarna Tikihau, Rangirora och Fakarava,
varigenom han bevisade att han hade seglat ända till
Paumo-tos — utan tvivel som besättningsman på någon
kustskonare.

Sedan vi hade återvänt ombord efter vår korta
seglats, frågade han genom åtbörder efter Snarks
destinationsort, och när jag hade räknat upp Samoa,
Fijiöarna, Nya Guinea, Frankrike, England och
Kalifornien efter deras geografiska läge, sade han »Samoa»
och sade genom gester, att han gärna ville följa med
dit. Varpå jag blev nödsakad att försöka förklara,
att vi icke hade utrymme för honom. Med »petit
ba-teau»’ klarade jag slutligen denna invecklade fråga, och
nu som före seglatsen fick han först en nedslagen min,
men smålog strax därefter medgörligt och återkom
hastigt till en förnyad inbjudning att följa honom till Tahaa.

Charmians och mina ögon möttes. Den upplivade
stämning, vari seglatsen hade försatt oss, varade ännu.
Nu voro breven, som skulle till Raiatea, förgätna och
likaså besöken, som skulle avläggas hos tjänstemännen
på platsen. Skodon, en skjorta, ett par hyxor,
cigarretter, tändstickor och en bok att läsa i stoppades
hastigt in i en blecklåda, som sveptes in i ett
gutta-perkaomslag — och så stego vi över relingen och ned
i kanoten.

»När få vi se er igen?» ropade Warren, då vinden

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:46:03 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ljsnark/0233.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free