- Project Runeberg -  På långfärd med Snark /
236

(1925) [MARC] Author: Jack London Translator: Mathilda Drangel
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Innan vi hade lagt märke till det, voro vi helt nära
Tahaa (uttalas Tah-hah-ah med jämn accentuering),
och Tehei erkände med ett välvilligt grin Charmians
duglighet vid öskaret. Kanoten stannade på grunt
vatten tjugu fot från land, och vi vadade därifrån på
en mjuk botten, där stora sniglar slingrade sig under
våra fötter och vi upptäckte därvaron av små
bläckfiskar därigenom att de voro så ytterligt mjuka att
trampa på. Nära stranden, mitt ibland kokospalmer
och bananträd, stod Teheis hus, byggt på pålar och
uppfört av bambu med tak av grästorv. Och ur detta
hus kom nu Teheis vahine, en smärt kvinna med
vänliga ögon och mongoliska drag — såvida hon icke var
nordamerikansk indian. »Bihaura» kallades hon av
Tehei, men han uttalade icke hennes namn såsom man
skulle göra det enligt engelskt stavsätt. Det
stavades »Bihaura», men uttalades ungefär som
Bee-ah-oo-rah med skarp tonvikt på varje stavelse.

Hon tog Charmians hand och ledde henne in i huset,
överlämnade åt Tehei och mig att följa efter. Där
underrättades vi genom tecken, som omöjligen kunde
missförstås, att allt vad de ägde hörde oss till. Ingen
spansk hidalgo har väl någonsin varit frikostigare i
sina erbjudanden av skänker, och jag tänker att
mycket få hidalgos ha varit så frikostiga i praktiken. Vi
upptäckte mycket snart, att vi icke vågade beundra en
enda av deras tillhörigheter, ty så snart vi visade, att
något särskilt föremål föll oss i smaken, fingo vi det
genast till present. De bägge vahines kommo förstås
enligt alla vahines’ sed in i ett diskuterande och
betraktande av kvinnliga prydnadsartiklar, medan Tehei och
jag — så som det anstod män — besågo fiskredskap och

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:46:03 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ljsnark/0236.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free