Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Den dag vi avseglade till Bora Bora var det laber
bris och det gick långsamt över lagunen till den udde,
dår Tehei och Bihaura skulle vara oss till mötes. Då
vi styrde inåt land mellan korallbankarna, spejade vi
förgäves utmed stranden efter våra vänner. Där syntes
intet spår av dem.
»Vi kunna inte vänta», sade jag. »Med den där
brisen hinna vi inte till Bora Bora förrän efter mörkrets
inbrott, och jag vill inte använda mera benzin än jag
är tvungen till.»
På Söderhavet är benzin nämligen en kinkig fråga.
Man vet aldrig, när man kan komma i tillfälle att
ersätta vad man har förbrukat.
Men just då blev Tehei synlig mellan träden på väg
ned mot stranden. Han hade dragit av sig skjortan och
viftade alldeles vilt med den. Bihaura var tydligen
icke färdig. Då Tehei väl var ombord, uppmanade
han oss genom tecken att hålla utmed land, tills vi
kommo alldeles mitt framför hans hus. Han tog
rodret och lotsade Snark mellan korallreven kring udde
efter udde, tills vi slutligen hade klarat den sista. Nu
hördes välkomstrop från stranden, och med tillhjälp
av en masa byboar förde Bihaura ombord två
kanotlaster av öns rika produkter — jamsrötter, taro, feis,
brödfrukter, kokosnötter, apelsiner, citroner, ananas,
vattenmeloner, smörfrukter, granatäpplen, fisk,
kack-lande och skrikande unghöns, som lade ägg på Snarks
däck, och en levande gris, som hela tiden skrek
alldeles infernaliskt, antagligen av fruktan för att genast
bli slaktad.
I den uppgående månens sken gjorde vi den farliga
passagen mellan Bora Boras rev och kastade ankar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
