- Project Runeberg -  På långfärd med Snark /
293

(1925) [MARC] Author: Jack London Translator: Mathilda Drangel
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

ligen, men jag vet, att jag låg där några ögonblick i
nervös spänning och väntade på stöten.

Jag somnade slutligen, men plågades av eländiga
mardrömmar. Jordbävningar tycktes vara deras
favoritpina, och så var där också en karl med en räkning,
som envisades att kräva mig på pengar hela natten
igenom. Han ville slåss med mig också, men Charmian
övertalade mig oupphörligt att låta honom vara i fred.
Slutligen vågade sig likväl den där karlen med sin
evinnerliga räkning fram i en dröm, där Charmian inte
var med. Nu hade jag fria händer med honom, och vi
rusade ihop och dunkade på varandra av hjärtans lust.
Jag körde ut honom och klådde honom ända ut på
gatan, tills han skrek att det var nog. »Nå, hur ä’
det nu med den där räkningen?» frågade jag. För
sedan jag hade segrat i slagsmålet, var jag villig att
betala. Men karlen såg på mig och stönade. »Det
var ett misstag», sade han. »Räkningen skulle till
huset näst intill.»

Detta avslutade saken vad honom beträffade, ty han
har aldrig mer oroat mig i drömmen, och det avslutade
också saken för mig, ty jag vaknade skrattande åt hela
episoden. Klockan var tre på morgonen. Jag gick
upp på däck. Henry från Rapaön stod vid rodret.
Jag såg på loggen. Den utvisade fyrtiotvå mil. Snark
hade icke saktat sin sexknopsfart och icke törnat på
Futuna ännu. Klockan halv sex var jag åter på däck.
Nu stod Wada vid ratten, men hade icke sett till något
land. Jag satt på lovarts reling, ett rov för dystra
tvivel under en kvarts timme. Men då fick jag se
land, ett högt och smalt stycke land, höja sig i lovart,
just där det skulle vara. Klockan sex kunde jag tyd-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:46:03 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ljsnark/0293.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free