- Project Runeberg -  På långfärd med Snark /
314

(1925) [MARC] Author: Jack London Translator: Mathilda Drangel
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

artat frätsår. Henry och Tehei, de bägge tahitiska
matroserna, hade haft många. Wada kunde räkna
sina i tjogtal, och Nakata hade haft sår som voro tre
tum i längd. Martin hade varit fullkomligt säker på
att han skulle få benröta, genom den massa mikrober
han härbärgerade på och i sitt skenben. Men Charmian
hade hittills gått fri. Och denna långa undantagsrätt
hade ingivit henne ett visst förakt för oss andra.
Hennes eget jag kände sig till den grad smickrat, att hon
en dag helt blygsamt anförtrodde mig, att det hela
måste bero på blodets renhet. Och eftersom alla vi
andra hade sår och hon var utan, så — nåja, nu låg hon
där emellertid med ett sår så stort som en silverdollar,
och hennes rena blod satte henne i stånd att få såret
kurerat efter flera veckors ihärdig skötsel. Hon
betygar numera sin fasta tro på kvicksilverklorid. Martin
svär på att jodoform är det bästa. Henry begagnar
outspädd citronsaft. Och jag för min del tror, att när
kvicksilverklorid verkar för långsamt, så är det hästa
man kan göra att ömsevis begagna sådant samt
omslag av väte-superoxid. Det finns vita män på
Sa-lomonsöarna, som sätta hela sin lit till borsyra och
andra som avgjort hålla sig till lysol. Jag har också
en viss svaghet för ett visst universalbotemedel. Och
det är Kalifornien. Jag trotsar vem som helst att
kunna få ett Salomonssår i Kalifornien.

Vi seglade nedåt lagunen från Langa Langa, mellan
träskmarker beväxta med mangroveträd och genom
kanaler, som knappast voro bredare än fartyget. Vi
passerade byarna Kaloka och Auki, uppförda på
strandreven. I likhet med Venedigs grundläggare, voro
dessa »saltvattenmän» ursprungligen flyktingar från

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:46:03 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ljsnark/0314.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free