- Project Runeberg -  På långfärd med Snark /
363

(1925) [MARC] Author: Jack London Translator: Mathilda Drangel
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

låg i sin båt så hjälplös som en döende. I hans ansikte
lyste ej ett leende, knappast någon intelligens. Och
han hade också yawutslag, stora ruvor. Vi måste lyfta
upp honom ur båten och över Snarks reling. Han sade,
att hans hälsa var god, och att han var alldeles kry och
rask. Utom i armen. Och hans arm tycktes vara lam.
Men detta tillbakavisade han med förakt. Han hade
varit så där förut, men blivit bra igen. Det var en
vanlig sjukdom bland infödingarna på Santa Anna,
sade han, medan vi hjälpte honom utför den branta
kajuttrappan och armen släpade efter steg för steg.
Han var utan gensägelse den hemskaste gäst vi
någonsin hade tagit emot på Snark, och vi hade ändå där haft
besök av åtskilliga offer för spetälska och elephantiasis.

Martin frågade honom om yawutslaget, ty detta var
ju en man som borde veta någonting om det. Och helt
säkert visste han det också, att döma av de ärr, som
fårade hans armar och ben, och de rötsår, som frodades
mitt i ärren. Å, vid sådant blir man så van,
förklarade Tom Butler. Det var aldrig någonting riktigt
allvarsamt med de där såren, förrän de ha ätit sig
djupt in i köttet. Då brukade de angripa artärernas
väggar, och så brusto artärerna, och då var det slut •—
bara att ställa till begravning. Flera av Santa Annas
invånare hade nyligen dött på det sättet. Men vad
betydde det? Hade man inte den sjukdomen, så var
det alltid någon annan — på Salomonsöarna.

Jag märkte, att Martin från och med den stunden
visade ett hastigt tilltagande intresse för sina sår. Han
använde oftare klorid, och under våra samtal började
han med tilltagande entusiasm tala om Kansas’ rena
luft och övriga förträffligheter. Charmian och jag

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:46:03 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ljsnark/0363.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free