Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tänkte i tysthet, att Kalifornien dock var numro ett
i alla fall. Henry svor på att Rapa var bäst. Tehei höll
på Bora Bora, och Wada och Nakata prisade det
hälsosamma Japan.
En afton, medan Snark var på väg runt den södra
udden av ön ETgi och sökte efter en omtalad hamnplats,
kom en av den engelska kyrkans missionärer ombord
till oss — en mr Drew, som var på väg till San
Cristo-val i egen båt — och stannade över middagen. Martin,
som satt med benen omlindade med Röda-korsbindlar,
så att de sågo ut som bylten, förde samtalet in på
yaw-utslag. Ja, den sjukdomen var mycket vanlig på
Sa-lomonsöarna, sade mr Drew. Alla vita blevo angripna
av den.
»Har ni haft den själv?» frågade Martin — i själ och
hjärta upprörd vid blotta tanken på, att en missionär
tillhörande Englands kyrka skulle kunna lida av en så
vulgär sjukdom.
Mr Drew nickade och förklarade, att han icke
allenast hade haft sjukdomen, utan att han också för
närvarande hade åtskilliga sår på sin kropp att sköta.
»Vad begagnar ni för dem?» frågade Martin hastigt.
Mitt hjärta stod nästan stilla under väntan på
svaret. Med det skulle mitt anseende som amatördoktor
befästas eller falla. Jag kunde se på Martin, att han
var nästan säker på att det skulle falla. Och så kom
svaret — å det välsignade svaret!
»Kvicksilverklorid», sade mr Drew.
Jag medger, att Martin bar sitt nederlag som en man,
och jag är övertygad om, att ifall jag i det ögonblicket
hade begärt att få dra ut en av hans tänder, skulle
han icke ha nekat mig det.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
