Print (PDF) - On this page / på denna sida - 2. Hvad vidare tilldrog sig vid Myllyranta, och huru riddaren Bo Knutsson, med tillnamnet Ljungars, kom ridande till kvarnen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2. Hvad vidare tilldrog sig vid Myllyranta, och huru
riddaren Bo Knutsson, med tillnamnet Ljungars,
kom ridande till kvarnen.
1~’ lostcrfogdens senaste förslager tycktes sätta mor
lA Inkeri i icke ringa förlägenhet, hvilket syntes däraf
att hon mer än engång vände och slätade sina väfvar,
innan hon tog sig före att öppna sin lalföra mtin.
Jag önskar ni spådde sant, mäster, yttrade hon,
och att David skulle förstå sitt eget bästa, fastän det vore
för mycken heder för honom, att någonsin klifva till ett
så högt och förnämt äresäte, som fogdesysslan. Men
för att säga sanningen, så fruktar jag att han lär sig allt
annat än klostersysslor i Ljungars skog. Ni vet att där
aldrig stått rätt till, mäster, och för alla de gånger
pojken kommit dädan i skymningen med hufvudet fullt
af allehanda . . . jag säger ej mer, det är bäst att ej
tala om sådant, när vinden blåser från norr. Men det
säger jag, att helgonen må beskydda oss för dåligt
grannskap, mäster Gervasius, ty däraf ha vi här mer än
tillräckligt.
Då borde ni ju förr dess hellre skicka David
till klostret.
-- Det har jag ofta tänkt, mäster, men han vill
inte höra talas därom, och nytta gör han mig med både
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
