- Project Runeberg -  Ljungars saga /
13

(1900) Author: Zacharias Topelius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 2. Hvad vidare tilldrog sig vid Myllyranta, och huru riddaren Bo Knutsson, med tillnamnet Ljungars, kom ridande till kvarnen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

slunga och båge, utom att han ändock är min yngsta
son, och ... nu skall ni dricka ett krus till, mäster. I
alla fall kan ni inte resa nu på en stund. Det ser ut
att bli åskväder, och då slår det sällan fel, att vi ej få
höra något af Ljungarsfolket.

Med dessa ord, som illa dolde hennes moderliga
fruktan att nödgas skicka sonen från hemmet, skyndade
Inkeri att ånyo fylla det ansenliga ekstopet, hvarefter
hon fortfor, i den hemliga afsikt att afleda fogdens
tankar från gossen:

— Och hvad laxpatan angår, är det just det som
salig Jonas alltid brukade säga, att här gå flera stjärtar
förbi, än vi draga på torr backe; men hvad skola vi
göra? Öfverbyggarne äro ett gudlöst släkte, som inte
respektera Sankt Britas egendom mer än en
kronoallmänning, och det första vi göra min af att nedslå en
påle i kungsådern, ha vi alla Ljungarne öfver oss; först
riddar Bo Knutsson, vår närmaste granne, och med honom
kan man dock tala vid klar himmel; men sedan ha vi
hans bror, riddar Sten, och den heliga jungfrun bevare
oss från att någonsin ha med den herren att skaffa,
vare sig i klart eller mulet väder.

— Vi få väl se, Inkeri — genmälde fogden med
rynkad panna — vi få väl se huru länge vår vördige
fader biskopen tillåter dessa öfvermodige lekmän att
kujonera oss så som de nu en tid bortåt haft lust att
göra. På Sankt Henriks stol sitter nu en Kurckeherre,
som icke låter någon, eho det vara må, komma kyrkan
för nära och som i nödfall kan föra svärdet med lika
stadig arm som han redan för kräklan. Kurckesläkten
har af gammalt legat i delo med Ljungarne om
fiskevattnen i Satakunta, och Ljungarne, skall jag säga er,
äro starkt misstänkte att hålla med danska partiet.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:46:21 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ljungars/0015.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free