- Project Runeberg -  Ljungars saga /
20

(1900) Author: Zacharias Topelius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 3. Huruledes riddar Bo Knutsson gästade på Myllyranta, och hvad fru Ursula där förehade

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

insläppa luft och hålla utkik i farliga tider. Ett stort
omåladt furubord, dito bänkar, ett groft skåp, tvenne
sängar ofvanför hvarandra, tvenne lafvar till sofställen
under taket, några vapen, redskap och elghorn på väggarna
samt slutligen ofvanför dörren en plump helgonabild af
trä, föreställande Sankt Brita, utgjorde hela den tarfliga
möbleringen i denna bostad för klostrets ansedda och
förmögna kvarnföreståndarinna.

Den som lyssnat till samtalet kort förut mellan
denna välbetrodda matrona och klosterfogden mäster
Gervasius, torde utan svårighet gissa, att besöket hvarken
för den ena eller den andra var synnerligen kärkommet.
Likväl var gästfrihet en så naturlig sak i dessa tider,
när sällan eller aldrig ett publikt härberge fanns på de
resandes väg, att hvarken värdar eller gäster därvid
brydde sig om något slags krus. Endast när kronans
fogdar och krigsfolk, eller biskopar och adel med sina
stora följen missbrukade denna vackra sed och betungade
bönderne med dyra gästningar, uppstod ofta nog knot
och stundom motstånd, därvid den starkares rätt till
slut blef den rådande, så att antingen gästerne jagade
sin värd på dörren eller tvärtom. Och just sådana
våldgästningar hade under den oroliga, ofta laglösa
unionstiden tagit så öfverhand, att gäster af den beskaffenhet,
som riddaren Bo Knutsson och hans följe på Myllyranta,
ansågos redan i sig själfva såsom högeligen ovälkomna
och bekymmersamma för landtfolket.

Klosterfogden hade i medvetande af sin värdighet
satt sig trumpen vid spiseln och låtsade icke se de
inkommande, medan mor Inkeri sökte att hålla så god
min som möjligt och anvisade den förnäma grannfrun
en plats i högsätet uppe vid bordsänden. När denna
artighet var undangjord, ansåg hon sig befriad från

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:46:21 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ljungars/0022.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free