Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 3. Huruledes riddar Bo Knutsson gästade på Myllyranta, och hvad fru Ursula där förehade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
for där en glimt öfver hennes ögon, likasom hade hon
funnit ett lyckligt infall, och hon behagade nådigt vinka
Inkeri till sig samt yttra några förbindliga ord om det
vackra stället och den ordentliga stugan.
— Det måste vara en sund trakt, fortfor hon; men
vi ha nära vårt slott ett kärr med många osunda dunster
om sommarnätterna. Det skulle icke skada barn med
så klen hälsa som vår Birger och vår Beata, att tillbringa
några veckor under den varma arstiden här hos er.
— Aha — tänkte Inkeri vid sig själf — min gunstiga
fru vill gärna slippa se sina styfbarn, och så godt kunde
det vara.
Men hon aktade sig att säga sin tanke högt och
svarade blott, att hon i sin ringa stuga visst icke kunde
hoppas värdigt härbergera så höga gäster.
Fru Ursula yttrade härtill mycket vänligt, att här
funnes allt som behöfdes för barnens trefnad: tak öfver
hufvudet, bädd för natten, söt mjölk och färskt bröd,
efter ingen brist kunde vara på mjöl. Hon ville därför,
ifall Inkeri ej själf hade något däremot, föreslå riddar
Bo, att junker Birger och fröken Beata finge vistas några
veckor på Mvllyranta, och skulle icke underlåta att
rikeligen ersätta det omak de kunde förorsaka.
Inkeri försökte att läsa i fru Ursulas ögon, men
fann endast en dunkel, spejande blick, som icke bebådade
godt, och råkade därför i förlägenhet om hvad hon
egentligen borde svara. Hon kände sannerligen föga
lust att göra den mäktiga frun en tjenst, men också
en viss fruktan att förtörna henne genom ett afslag.
Icke föreslogs detta för barnens hälsa, det var Inkeri
inom sig säker uppå; kanske hellre för den händelse att
fru Ursula till hösten väntade sig en egen arfvinge. Men,
tänkte hon, vare huru som helst, så är det ändå den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
