- Project Runeberg -  Ljungars saga /
27

(1900) Author: Zacharias Topelius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 4. Huru David och mäster Gervasius råkade illa ut samt hvad där vidare tilldrog sig i kvarnstugan på Myllyranta

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


— Har du lust att bli hängd? frågade riddaren.

— Nej, sade David. Ers nåd skulle hellre hänga
honom, som jag slog ihjäl, för han var en tjuf.

Herr Bo måtte icke ha tyckt illa om detta naiva
svar, ty han smålog bistert under de mörka ögonbrynen
och frågade åter:

— Kanske skulle du hellre ha lust att gå i min tjenst?

— Säg ja, säg ja! hviskade Inkeri och knyckte
gossen ängsligt i jackan.

Inom sig tänkte hon, att han väl sedan alltid funne
någon utväg att rymma till klostret.

Men David betänkte sig litet och svarade:

— Det kommer an på.

— Hvad kommer det an på? sade herr Bo.

— Det kommer an på, om ers nåd vill betala hafren,
för att det är Pekkas och den fattige Mustilas hafre.
Och sedan — tillade han med en hotande blick på
ryttarne, som bundit honom — sedan kommer det an
på, om jag får ge hvar och en stryk, som kallar mig
stackare.

Äfven detta svar skulle troligen snarare afväpnat,
än ökat den i grunden ädle riddarens vrede, därest icke
olyckligtvis Gervasius, i känslan af sin stora vikt och
betydenhet såsom kyrkans målsman, ansett sig förpligtad
att protestera mot alla värfningsförsök bland klostrets
underhafvande, så mycket mer som han fått i sitt hufvud
att David, hans gudson, engång borde sträfva till samma
ärofulla plats i samhället, som han själf. Han steg
således dristigt fram och yttrade i samma myndiga ton
som förut:

— Jag tager alla här närvarande till vittne uppå,
att likasom ingen annan än vår högvördigste fader biskopen
har att förfoga öfver denne gosses lif och välfärd, så

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:46:21 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ljungars/0029.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free