Print (PDF) - On this page / på denna sida - 6. Huru Beata, Birger och David redo till Ljungars skog
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HURU BARNEN REDO TILL LJUNCAES SKOC 45
Var ej lingon, var ett stycke
guld af Mielikkis smycke.
Adelsten!
Pärlesken!
Mariatta, Mariatta,
Lempos troll i skogen skratta.
Mariatta, liten tärna,
utan grädde står din kärna.
Dina kor i kärret snafva,
Mielikki vill dig hafva.
Tjena nn
skogens fru!
Mariatta, Mariatta,
Lempos troll i skogen skratta.
Långt ifrän att känna sig muntrad af denna visa
hvilken den gamle fiskaren i sin välmening fortfor att
sjunga, obesvärad af det eko, som, från alla håll åter-
studsande mot klippor och stammar, likasom gaf honom
ord och toner mångdubbla tillbaka, blef Birger däraf
blott ständigt underligare till mods. Han tyckte sig nu
alldeles tydligt se densamma hvitklädda flickan med röda
strumpor och silfverband om håret springa vid deras
sida i skogen och buga sig ned för att plocka bär från
tufvorna. Men en känsla af blygsel afhöll honom från
att vidare yppa sin rädsla; och kanske var det till slut
ändå endast björkarnas hvita stammar, som lutade sig,
böjda af vinden, bakom de mörka granarna.
Nu stannade David och lyftade Beata ned från hästen,
ty den korta väg, som ännu återstod, gick öfver ett
berg och en sumptrakt, där man ej mer kunde rida.
Man band alltså hästarna vid träden, tog märke på
stället och fortsatte färden till fots genom en ytterst
oländig trakt, där Davids och Jaakkos armar ofta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
