Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 7. Om Ljungars källa, och huru Beata sprang natthugg med en hvit flicka
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
klippan? Birger, Birger, minns du huru vår far brukade
säga: vara en Ljungars och vara rädd!
Och det glada barnet gjorde med pekfingret en liten
cirkel i luften, såsom man gör när man rätt vill skämma
ut någon.
Men Birger betraktade klippan, som var omkring
femtio steg på sidan om deras lägerplats, och hans
lifliga fantasi var genast färdig att besauna systerns
skämtsamma ord. Solen hade förändrat ställning och kastade
sin vackra aftonblick på den gamla tallen, som nu helt
och hållet beskuggade mellersta delen af klippan. Blott
genom en öppning uti den tjocka grenens barr bröt en
klar, röd ljusstråle fram och färgade dimman, som ännu
helt tunn uppsteg från den fuktiga marken. För Birgers
ögon uppstod då ånyo gestalten af den hvitklädda flickan,
som han flera gånger förut hade tyckt sig se, och nu
stod hon tydligt och vinkade honom vid källan.
— Ser du, Beata? utropade han. Där... där, just
vid foten af klippan!
I stället för svar flög Beata upp och var om några
sekunder vid det utpekade stället. Där ställde hon sig
skrattande, ungefär som hon tänkte sig den
hemlighetsfulla bilden i Birgers fantasi, och vinkade honom
högtidligt med handen. Men Birger, som kvarblifvit på
kullen, uppgaf ett rop af förskräckelse, ty det förekom
honom alldeles som stodo nu två vid klippan.
— Beata, Beata, utropade han, för alla helgons
skull, kom därifrån! Hon står alldeles bredvid dig och
vinkar med handen, liksom. du gör.
— Står hon här, så vill jag leka natthugg med
henne, fortfor Beata lika oförskräckt och slog omkring
sig med armarna, för att rätt tydligt visa huru litet hon
brydde sig om broderns inbillningar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
