Print (PDF) - On this page / på denna sida - 9. Huru David redde sig med herr Stens hofmän
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
9. Huru David redde sig med herr Stens hofmän.
I nkeri hörde med häpnad Davids beslut att ännu på
natten begifva sig af till Ljungars slott. Den kära
gossen hade intet godt att vänta, om herr Stens ryttare
-- eller hofmän, som de den tiden kallades - finge tag
uti honom; och hvem visste hvad de kunde företaga sig
under hans frånvaro’? Åntingen hade de kommit för att
i~ppsnappa Ljungars barn, eller hviskade det onda
samvetet uti Inkeris öra - hade de kommit att utkräfva
hämnd för laxpatan, som gjorde herr Sten och alla öfver-
byggare så mycket förfång. Hvilken ock deras afsikt var,
så hade de utan tvifvel ondt i sinnet, och den lilla byn,
som räknade knappt tjugu stridbare män, hvilka ingalunda
kunde mäta sig med ryttarne i vapen och krigskunnighet,
hade således allt att frukta af dessa ovälkomna gäster.
Hade herr Bo varit hemma, så knnde man haft hopp
om undsättning från slottet; men fru Ursula var icke
att lita på, och slottsfogden hade väl föga lust att ut-
skicka en del af det ringa mans kap herr Bo kvarlämnat,
just när slottet själf behöfde med all omsorg bevakas.
I stället att vederlägga dessa och andra inkast, gick
David till stallet, där han hade en tam korp, och ploc-
kade ur hans vinge två svarta fjädrar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
