Print (PDF) - On this page / på denna sida - 9. Huru David redde sig med herr Stens hofmän
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HURU DAVID REDDE SIG MED hERR STENS IIOEMAN ö5
Jag tänker sade han -- att fogden skall lyda
herr Hos märke; och hvad herr Stens hofmän angår,
skall jag draga försorg om att de lämna mor i fred,
tills jag kommer tillbaka.
-- Hvad i alla helgons namn har du i sinnet,
pojke? utbrast modern, föga lugnad af denna försäkran.
- Du må väl aldrig gifva dig på egen hand i färd med
rvttarne?
Det kommer an på, svarade gossen. Men var
obekymrad, jag reder mig nog. Låt hälften af folket hålla
utkik vid gärdet, medan de andra sofva fullklädda i rian
med vapen vid sidan. Läs sedan er bön, mor, och lägg
er att soLa. Innan solen lyser öfvcr björkarna därborta
vid forsen, är jag äter tillbaka.
Med dessa ord fattade David sitt korta björnspjut,
hängde sin långa båge ötver axeln, stack flera pilar i
bältet och vid sidan af dem en liten handyxe, hvilken i
nödfall kunde tjenstgöra äfven som vapen. Sålunda fullt
rustad för nattens äfventyr, begaf han sig utan dröjsmål
på vägen åt Ljungars.
Dc sista strimmorna af aftonrodnaden dröjde ännu
med en egen glans i nordväst, och i hela naturen herskade
den ljusa, fridfulla stillhet, som skänker så eget behag
åt en nordisk sommarnatt. Det led emot midnatt, och
månen hade med allt blekare sken stigit högre på him-
melen. Från dikena i det gröna åkerfältet hördes korn-
knarrens hesa stämma, och i björkarna vid stranden sjöng
trasten sin vackra visa, som tid efter annan besvarades
af ett lika melodiskt kvitter på andra sidan om älfven.
David aktade sig väl att följa den öppna ridvägen
åt Ljungars skog, utan smög sig långs stranden, tilldess
han uppnådde skogen. Där vek han af åt vänster och
kröp försiktigt framåt, tilldess han nalkades vägen, hvars
0. Ljungars saga.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
