Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- 10. Huru David blef emottagen i Ljungars slott
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
10. Huru David blef emottagen i Ljungars slott.
I likhet med de flesta adeliga sätesgårdar, var äfven
Ljungars omgifvet af en by, hvilken likasom ställt
sig dit under slottets beskydd; men dess förfallna
utseende, de vanskötia svederna och de ohägnade
betesmarkerna utvisade tillräckligt, att den fredliga odlingen
icke funnit någon trefnad i detta krigiska grannskap.
David brann af törst, men gaf sig icke ens tid att
dricka ur vallgrafven, utan ropade genast an väktaren i
det lilla tornet vid porten.
— Släpp in mig, sade han, jag mäste genast tala
vid Goliath.
— Packa dig din väg, och låt folk sofva i fred,
eller skall jag lappa din tröja med orrfjäder, genmälde
väktaren vresigt på bruten finska, i det han tittade ut
genom torngluggen.
— Och jag skall lappa din hals med korpfjäder,
om du icke genast släpper mig in, ropade gossen
tillbaka, i det han oförskräckt framhöll de tvenne fjädrarna,
dem han bar i sitt bälte. Han kände karlen, det var
en liffländare vid namn Malko, som för ett år sedan
följt fru Ursula till slottet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 15:46:21 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/ljungars/0073.html
