- Project Runeberg -  Ljungars saga /
90

(1900) Author: Zacharias Topelius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 12. Huru David återvände till Myllyranta och drog ut att befria Ljungars barn

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


— Det är mer än tre timmar sedan de ryckte
barnen ur våra armar och galopperade bort. Men de
kunna knappt ha hunnit längre än till Ljungars ännu;
deras hästar voro trötta, och de svuro omänskligt öfver
något som var i olag på sadlarna.

— Det är bra. Nu måste jag hafva sex de bästa
hästar i byn. Hirvi-Jaakko och Antti och Eljas följa mig.

— David, min kära gosse — utropade Inkeri häpen
— betänk hvad du gör! Vill du med tre pojkar och
en gubbe anfalla hela röfvareföljet?

— Det blir min sak, mor. Vi skola gifva frun
därborta, och herr Sten med, om det kommer an därpå,
en sådan minnesbeta, att de en annan gång akta sig att
bränna gårdar och bortröfva barn.

— Fru Ursula! Alla goda helgon bevare dig, barn,
att någonsin komma i delo med den svarta frun!

— Det få vi se. Nu till verket, mor. Några kakor
bröd är allt hvad vi hehöfva, och så mycket måste väl
finnas kvar efter branden.

Inkeri hörde med förundran sonens beslutsamama,
manliga ord. Hon kände icke mera igen sin David.
Han bade vuxit henne öfver hufvudet, och det tycktes
henne som hade han åter, på denna enda natt, blifvit
flera år äldre. Suckande gick hon att besörja den
nödiga vägkosten, medan David samlade sitt lilla följe,
som utgjordes af de raskaste och förslagnaste bland byns
invånare.

Det dröjde ej länge, innan hämnaretåget var i rörelse
med en ifver, som motsvarade allas förbittring. Enligt
loflig finsk sed, hade Myllyrantas inbyggare behöft en
rund tid för att komma ur sitt flegmatiska lugn, och när
ändtligen kvarnstugan låg i aska och flera af deras vänner
och fränder i själtåget, hade de småningom hunnit arbeta

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:46:21 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ljungars/0092.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free